 |
|||
Namn: MINE
|
|||
| En direkt
klon av Stigbergets klassiska West Coast IPA
("Måsen"), bryggd i en fyralitersbatch
med maltextrakt. |
|||
 |
|||
 Status: Färdig att dricka! |
|||
 1.
Mäskning |
|||
| Det
var inte mycket mäskning att tala om. Lite krossad karamellmalt fick
ligga och soaka i en timme i den lilla kastrullen, eftersom extraktet
inte skulle i förrän till koket. För att hålla rätt mäsktemperatur hela
timmen använde jag mig av min fina julklappssousvidestav. Rekommenderas
i BIAB-kok, så länge man inte går över 80° och ser till att diska den
omgående (mäsk kan bli ganska klibbigt, och vid riktigt höga
temperaturer kan det bränna fast). |
|||
 
|
|||
 2. Vörtkok | |||
| Ihop med spraymalten kokades vörten, med humlegivare både här och där. Klargörare är inget som behövs i riktigt haziga Neipor, dock. Kylningen gick tämligen fort, mha gryta i balja, kylklampar mellan balja och gryta, samt kylslinga i gryta. | |||
 3. Jäsning | |||
| En fyralitersbatch gör sig bra i en femliters damejeanne. Lite stiligare än jäshinken i plast, om det skulle vara ett skäl. Jag hävertade vörten direkt ner i flaskan utan att passera varken gå, sil eller tapphink. Again, om en neipa blir grumlig så blir den bara neipigare. Jag tänkte först ställa mina jäskärl i kyffet (inte riktigt ett förråd, inte riktigt en vind....), men det håller ungefär samma temperatur som trapphuset, så min fru uppmärksammade mig på att det kanske skulle kunna bli lite kallare än jästens favorittemperatur, så det fick bli att rensa städskåpet så det blev plats för jäskärlen. Och där fick de stå i veckorna två. | |||
 | |||
 4. Speziale | |||
| Torrhumling är mer eller mindre ett måste i Neipor. Citra och Mosaic åkte i på den sjunde dagen (ingen vila). Kombinationen balkong och vårvinter innebar en intressant möjlighet när jäsningen var klar: väderprognosen sa att att det skulle hålla 1-8° i några dagar (och nätter), alltså perfekt för en kallkrasch! Både batch 001 och 002 kläddes in i soppåsar för att skyddas mot duvor och sol och ställdes ut på balkongen i sisådär ett dygn. | |||
 5. Flaskning | |||
| Istället
för sockerlag testade jag att använda carbonation drops. Jag
misstänker att det bara är sockertabletter i lagom storlek, fast till 100 ggr
priset. Lättvindigt är det i alla fall. Det fanns tillräckligt med öl för att fylla nio flaskor, och jag hade redan ett etikettkoncept klart. Under flaskjäsningens två veckor utvecklade jag mina GIMP- och Scribusfärdigheter och tog inspiration från originalets berömda måsetikett, kombinerat med måsarna från Finding Nemo. Och med det var det ganska självklart vad ölen skulle heta. Mine! | |||
 5. Provsmakning | |||
Eftersom detta
var en klon fanns det skäl att göra ett blindtest och jämföra med
originalet. Jag satte små etiketter på två provsmakarglas och hällde
originalet i ena och min klon i andra. Med ögonen stängda skyfflade jag
runt glasen såpass att jag tappade räkningen och luktade och smakade i
bokstavlig blindo på respektive dryck. Utan direkt jämförelse hade jag
nog kunnat missta klonen för the real McCoy, men vid direkt jämförelse
kunde jag ana en viss syrlighet, något Stigberget inte har mycket av i
sin West Coast IPA. Men visst var det gott, och jag får ge mig själv
fyra måsar av sex för denna visserligen ganska lättbryggda batch.   | |||
 | |||
(c) Martin Smedendahl 2021 |