Stuck in the Muddle with you

Namn: Stuck in the Muddle with you

Typ: NEIPA

En klon av Stigbergets Muddle, bryggd i en femtonlitersbatch med BIAB.

Stuck in the Muddle with you
M: Extra Pale Maris Otter® Malt, Flaked Torrefied Oats, Oats Malted,
H: Simcoe, Columbus; DH: Simcoe, Citra, Columbus
Y: White Labs Coastal Haze Ale Blend
IBU 45, 7% ABV
download
Status: Färdig att dricka! Betygsätt gärna på Untappd. 

   1. Mäskning   
Jag vägde upp min malt, och kunde konstatera att  mina Torrefied Oats inte var malda. Det kanske de borde vara, men jag har ingen kvarn, och körde på ändå. All annan malt var mald, eller tom dubbelmald (eftersom jag kör BIAB).
Preparation
Utrustning och ingredienser framlagda, men melonen,
squashen och bananen bara fotobombar
Jag tror att 18 liter vatten är för mycket för min lakvattenkokare - dels är det ingen marginal att röra om, dels är det risk att det kokar över i kokfasen. Jag valde att ta ut och använda som sparge senare, men det blev ändå på gränsen när jag skulle klämma ut och laka ur det sista. Lite spill blev det, men som väl var jag ute på altanen i det skedet.




   2. Vörtkok  

....Det kokade så när över, men  lyckades lägga sig i grevens tid. Humlegivarna åkte i på utsatt tid, och efter hop stand var det kokt och klart.
Hopping
Bitterhumle



  3. Jäsning     
Vill man jäsa pilsner snabbare och/eller varmare kan man göra så under tryck. För NEIPor är det bättre att låta estrarna utvecklas normalt. Mitt nya jäskärl möjliggör jäsning under tryck, men jag inledde med vanligt vattenlås, och bytte till lågt tryck och utsläppsventil när det började närma sig slutet. Detta för att möjliggöra sluten överföring, inkl till mätkolv för att kolla aktuell SG.
Not yet under pressure
Senaste tillskottet bland inventarierna, ett koniskt jäskärl
med dip tube, dump tray och möjlighet till trycksättning
   4. Speziale
I min iver att inte öppna hinken i onödan testade jag magnettricket för torrrhumlingen: Humlen fick ligga i muslinpåsar i toppen av kärlet, men ovanför vätskenivån, ihop med en food grade och dessad magnet. Varsin magnet på utsidan höll humlepåsarna på plats tills det var dags att torrhumla. Då var det bara att ta loss de yttre magneterna och simsalabim! trillade humlen ner i vörten!
Nästa gång kanske jag experimenterar med uppsamlingskärlet+koldioxid eller en därför avsedd hop bong.
Masgnets
Magnetknepet

   5. Flaskning
Tack vare det trycksatta jäskärlet med redo dip tube så fanns alla möjligheter att överföra mer eller mindre syrefritt. Jag testade inte mindre än fyra olika tappningar:
  • Traditionell tappning i glasflaskor, med carbonation drops. Ny (för mig) metod, dock: Med hjälp av beer gun kunde jag purga flaskorna med koldioxid och fylla dem med dryck. Sen fick de flaskjäsa i två veckor, på vanligt manér
  • Flaskning på små-PET, fyllda med samma beer gun som glasflaskorna. Dessa skulle dock kolsyras mha forced, speedy carbonation
  • Tappning på party-fat, med sockerlagskolsyrning. Ett femliters aluminiumfatt med tapp i nederkant fick göra glasflaskorna sällskap i rumstemperaturen i två veckor. Dock finns det även möjlighet att servera med minitapp och kolsyrepatron, men det återstår att testa.
  • Tappning på fat. Närmare bestämt en 8 liters OXEbar keg. Den fick kolsyras med gastub i en vecka innan provsmakning. Tyvärr fanns det knappt 4 liter kvar (efter all flaskning, provsmakning, alkoholmätning mm under processen), så det kanske hade varit klokare att fylla min fyraliters OXE istället.
bottles and keg  Gas and keg
Bottles and kegs and bottles.... oh my!
Vilken metod som kommer föredras i framtiden får densamma utvisa.
   5. Provsmakning  
Det provsmakades i lite olika omgångar. Varje SG-mätning blev en liten okolsyrad klunk, 50 cl-PETarna var tvungna att testas map kolsyregrad och detsamma gällde det stora fatet. Den officiella provsmakningen skedde dock när fatet fått mysa med koldioxidtuben med råge länge nog. Och för säkerhets skull testades även en av de flaskjästa.
Bottle   Glass
Delightfully devilish, Seymour: Flaskan är riktig, men sparades på, så glaset är fyllt från fatet
Det var starkt (både med avseende på kryddighet och alkohol) och kanske mer West Coast än New England. Inte alls lika bra som originalet, och kanske var det de inte särskilt malda havrekornen som var boven i dramat. Inte på något vis dåligt, men lite sämre än förväntat, eller förhoppat.

Tre narrar av sex





(c) Martin Smedendahl 2025